Är jag ensam, eller älskad? Jag har ju vänner, men passar jag verkligen med dem? Har nyss blivit dumpad av ( eller dumpade jag??) 2 av bästa vännerna, har grälat med den tredje bäste vännen, och vet inte om jag kan lita på honom mer. Borde jag kanske dumpa honom också? Och hur är det med dem? Kan jag lita på Janice och Kevin? Kanske, kanske inte... Hur gör man då allt är upp och ner? Mer info om mitt och Jonas gräl sen...

Sanna

Jag tror i grund och botten att jag är ganska nöjd med mitt liv, just nu i alla fall. Jag har vänner som bryr sig om mig, är någorlunda frisk( förutom den här envisa förbannade förkylningen), har en familj som älskar mig, och ska ut och festa antingen den här fredagen eller nästa. Jag borde egentligen avr anöjd. Ändå är jag inte det. För en tjej i mitten av tonåren, borde ett sådant liv vara riktigt bra. Men tydligen så duger detta inte åt mig x)

Har börjat rolla smått på nätet, rollspelar som Niall Horan från 1D, helt okej. Är inget fan, men tjejen jag rollar med är det, så det gick bra. Har inte rollat så länge, men rollet har redan hunnit ta form. För er som inte rollat: Rekommenderas att pröva!

Er Sanna <3

Jag satt med familjen i bilen igår kväll, vi spelade musik, några 70tals rocklåtar tror jag, och det enda jag gjorde var att stirra ut på stjärnorna som framträdde på himlen. Det var så vackert. Jag tänkte på en massa saker, på min döda morfar, hur snabbt allt gick. Det kändes just då, som om jag var ensam i hela universum. Jag älskade den stunden. Nu när man sitter framför datron märker man att iden faktiskt går snabbt. Jag har inte tänkt så förut. Faktiskt inte, tro det eller ej. Man känner sig väldigt, väldigt liten just då. Jag tror att alla någon gång tänkt så. Man känner sig så liten, så liten och maktlös. Men människor är inte maktlösa, inte tillsammans. Ensam är inte stark, vad någon än säger. Tillsammans så kan vi uträtta stordåd.

Sanna

Tjenare! Har verkligen, verkligen julfeber nu! Jag tycker tomten ska komma, pepparkakorna bakas, julgranen huggas... Ja jag tycker det är dags nu! Jag längtar som alla andra, mest till julaftonen. För jag har nämligen halvt om halvt blivit lovad en ny dator! Helt fantastiskt! Jag behöver den verkligen, den här jag har nu klappar snart ihop helt och hållet. Jag använder den ju massor då den är i princip mitt enda intresse, men skulle nog vara dags för en ny.

Någon annan som redan planerar julmaten? De klassiska rätterna ska ju förstås vara med, potatisen, skinkan och senapen ska försstås stå på bordet. Potatissallad, kanske räkor, sill... Det riktigt vattnas i munnen på en när man tänker på det. Och så ska ju huset städas, en mindre rolig detalj i julfirandet, åtminstone enligt mig. Man ska putsa allt från golv till tak, och helst lite till. Man ska städa up sig själva också, finkläderna på och kamma håret!

Och så det som det brukar vara mest ståhej om när man städar och pyntar. Julgranen. Grön och grann ska den stå i vardagsrummet eller finrummet, nästan täckt från topp till tå med glitter, julgranskulor och stjärnan på toppen. Så ser man på Kalle Anka och efter det börjar de små barnen ha svårt att sitta still... För jultomten kommer ju snart! Han kommer inlunkande med den stora säcken, och så börjar han ge paket åt oss allihop...

Ja, julen är en härlig tid, med många kära traditioner. God jul åt er alla ( fast det är en hel månad och flera dagar kvar ;) )

Sanna

Ärligt talat, jag längtar till jul! Det är så mysigt med Kalle Anka på tv:n, med tända ljus och nybakade pepparkakor. Den enda skillnaden i år kommer nog att vara att jag inte kan prata timtal med Susann och Anna. De här två tjejerna var mina bästa vänner, men nu... Jag kanske ska ta och berätta lite mer.

Susanna och Anna har typ mobbat mig i snart fyra år. Anna har hängt ihop med mig mest, men sedan vi började åttan umgicks vi alla tre. Men jag märkte inte mobbningen. De började diskutera min stil, emon har ju inte så mycket färg på sina kläder, så de tyckte jag skulle ha mer färger. Jag ville såklart inte. Men snart hade de övertalat mig, och jag började ha färger igen. De inbillade mig att jag såg bättre ut, mycket lyckligare. Jag vantrivdes. Det var en typ av mobbning som kallas diskriminering, att inte acceptera folk för att de inte är som du.

Men i alla fall. Småningom började de prata om att jag skulle gå till kuratorn, att jag hade problem. Så bokade DE tid åt MIG vid kuratorn, och småningom rullade hela härvan igång. Jag började må jättedåligt av det här, att de tryckte ner mig, och pratade illa om mig.

Så för några dagar sedan satt jag och pratade med Anna om allt det här. Vi diskuterade helt sansat och plötsligt sa hon att hon inte orkade med mig längre. Sedan sa hon också att ingen tyckte om mig. Så gick jag min väg. Sedan kallade jag Susanna och henne för idioter, sedan dess har vi inte pratat. En veckas iskall tystnad från deras sida. Men jag bryr mig inte så värst mycket. De verkar ju vara glada utan mig, och jag har andra vänner. Så jag kommer nog att klara mig. Direkt när jag dumpade dem, eller blev jag dumpad (?), började jag må mycket bättre. Jag känner mig numera ganska glad och säker på mig själv, men kommer nog att behöva massor med uppmuntran från mina andra vänner den närmaste tiden.

Bättringskramar, Sanna

Det har ju kommit snööööö! Ingen skulle kunna vara mer glad än jag över den händelsen, och jag är verkligen supermega lycklig! Snö är verkligen mitt väder, älskar kyla och när man nästan fryser näsan av sig när man sticker den utanför dörren. Vill ni veta varför? Jo, då kan man nämligen skylla på att det är kallt och sitta inne och skriva istället! På tal om skriva, så hoppas jag att ni tyckte om den lilla guiden jag skrev igår om novellskrivande. Hoppas den var till hjälp för någon :) Kan skriva enom diktskrivning eller att skriva en bok också, om läsintresse finns!

Här i den numera snöprydda världen trivs jag inte så bra numera, så därför tycker jag om att skriva, specielltde historier som liksom tar med en in, så man glömmer bort allt annat och lever för skrivandet. Mitt lokalbibliotek har ett bra utbud av böcker redan skrivna, så lånade 7 stycken idag :) Mer än jag brukar faktiskt. Det finns en viss befrielse i läsningen, i alla fall enligt mig, som gör att man glömmer bort vardagens bekymmer.

På tal om vardagens bekymmer, så ska jag skriva prov imorgon 8.40 :/ Är inte säker på om detta är positivt eller negativt. Det är ett engelska prov, som jag har ganska lätt för. Å andra sidan gilar jag inte att stiga upp tidigt :/ Men nog ska det väl lyckas, det brukar jag ju göra. Utom den gången jag fick 5½ i matte...

Jaha, dags att sluta igen. Men nåja, vi lär ju höras flera gånger.

Sanna

Drabbats av skrivkänsla, men får inget början? Tur för dig att jag har 7 små tips för att fixa till en bra novell!

1: Uppbyggnaden.

Alla historier behöver en början, ett slut och en mitt. En novell kan vara en följetong, som kan vara i princip hur lång som helst, eller så kan den vara så kort som en sida. I noveller finns ofta ett överraskande ögonblick, och de kortare handlar ofta om en enda händelse. 

2: Handligen.

Handligen ska vara kärnpunkten i din nya novell. Börja din första novell med en enekl handling, t.ex "Mariannes pappa Erik dör i en tragisk trafikolycka, och hon flyttar från storstaden Oslo till utkanten av Borås i Sverige." Så enkel kan en handling vara. Man kan också skriva mer utförligt om Marianne:" Sextonåriga Marianne Broberghs pappa Erik Brobergh krockar med en lastbil och dör, varpå unga Marianne flyttar till sina morföräldrar. Morföräldrarna bor i Borås i Sverige och Marianne vantrivs från första stund. Hur ska hon kunna gå vidare utan pappa?"

3: Början.

Början på en novell är ofta så att säga "mitt i" historien. Marianne kan t.ex kliva in över tröskeln till morföräldrarnas hus. Noveller börjar, precis som böcker, ofta med beskrivningar. Och precis som med böcker, är det lättare att skriva så fort man fått till början.

4: Personerna.

Personerna kan vara vilt uppfriskande, galna, roliga eller tråkiga. Den som bestämmer är du! Utseendet varierar ofta, men se till att de kan relateras till. Till exempel, om vi fortsätter på Mariannes historia..." Marianne klev in genom dörren. mormor mötte henne. Hon höll en näsduk i handen, som hon stoppade ner i fickan på det rutiga förklädet, och kramade henne. hennes kinder var böta hon hade gråtit. Marianne såg på sin mormor, den lite runda, rynkiga kvinnan hon så sällan träffade. Ändå var hon precis som hon mindes..."

5: Överraskningen.

I varje novell bruakr det finnas en överraskning. den kan komma in i historien precis när som helst! Ditt överraskningsmoment kan vara i princip vad som helst. Det kan vara en oväntad händelse, en hemlighet som bubblar upp till ytan... Man kan hitta på vad som helst i novellernas värld! " Marianne såg förbryllat på pojken som stod på trappan framför henne, och på brevet han höll i handen. Den lille killen torkade en av de smutsiga kinderna med ena handen medan han räckte fram brevet.

- Läs det här, sa han. Vi är syskon, Marianne."

6: Texten och styckesindelning.

Texten ska vara skriven på ett enkelt språk, det ska inte låta som om du suttit med ordlistan i knät! Styckesindelning är ett mycket bra verktyg när man ska göra sig förstådd via en text. Styckesindelningen kan variera från text till text, men i grunden byter man stycke när något sker, t.ex en ny person kommer in i bilden." Marianne gick och mumlade för sig själv. mormor hade inte kommit in ännu, morfar sov. Vad skulle hon egentligen kunna hitta på här i den lilla stockstugan?

Så knackade någon på dörren."

7: Avslutningen.

Avslutningen på en roman brukar man ofta lämna hänangde i luften så att säga. novellerna brukar sluta lite mitt i, men om du vill, kan du också skriva ett "ordentligt" slut. Ett exempel på ett slut hängandes i luften:" Marianne log mot den lille pojken på trappan. - Kom in Adrian, sa hon. Vi väntar tills mormor kommer hem. Då ska hon få säga sitt."

Här lämnas Marianne och hennes bror mitt i äventyret så får läsaren bestämma själv hur det ska sluta. Om du vill ha ett klart slut på novellen, kan det tex. låta såhär: Mormor tvättade Adrian i öronen med en handduk. - Ja... Ren måste du oberoende vara, så sluta gnäll, muttrade hon och log för sig själv. - Men mormor, han kan väl få stanna? Om han är min bror..., började Marianne och knöt händerna. - Jadå hjärtat. Adrian får stanna här hos oss."

Okej, den här lilla guiden blev inte så kort. Men vad kan man? Ut och skriv noveller som får världen att häpna över er talang! 

Tjenare och välkommna till nya bloggen då!   Har aldrig bloggat förut, så denna blogg blir en ny upplevelse både för er och för mig. Som en god start, tänkte jag att jag skulle få berätta om mig själv lite grann.

Jag är då en svenskspråkig ung tjej som tror stenhårt på egen tro, självkänsla och att få vara sin egen. Just nu är jag på prao, och de nya upplevelserna på arbetsplatsen fick mig att vilja blogga till att börja med. Jag älskar att skriva så där annars också, och vad passar då bättre än att börja blogga och dela med sig av sina tankar och ideer? Jag är författare och konstnär ända in i hjärtat, bilder på sådant jag ritat kommer upp senare   Jag skriver ofta, och allt jag skriver kommer rakt från hjärtat, det här också.

OBS! Mitt namn som bloggare är då inte det riktiga, utan ett täcknamn för att dölja min riktiga identitet. Jag vill inte att folk ska veta vem jag är nämligen.

Jaa... Vad kan man mer säga... Jag har nyss förlorat min bästa vän. Och nej, hon är inte död! Min bästis hatar mig av någon anledning, och hon har tagit med sig min andra bästa vän. Så nu står jag mer eller mindre ensam. Men vi passade aldrig riktigt ihop från början, då båda har mobbat mig, både då och nu. Jag är kristen ända in i hjärta och hjärna.

Jag älskar musik, och i alla typer. Jag lyssnar på klassisk, metal, pop, rap... Ja, allt egentligen. Min klädstil är lika varierande som musiken.

Här på bloggen kommer ni då att få läsa en hel del om mitt liv, som kristen, ung och ganska ensam. Följ med mig på min resa!

H: Sanna